Brunnsviken runt i sol och kyla.

Idag var det en av de finaste vinterdagarna hittills den här vintern. Äldste sonen och jag sprang runt Brunnsviken och njöt. Någon minusgrad gjorde underlaget fast och inte moddigt. Solen sken och det var så mycket folk på gångvägen och på isen att vi häpnade över att behöva väja så ofta. Skönt att kunna springa och prata samtidigt. Vi kände oss starka även mot slutet trots att det blev drygt 15 km. Jag kan föreställa mig att springa dubbelt så långt, men är inte där än. Än mindre drygt 42 km. Om vi inte ska sikta på jubileumssträckan, den är precis 40.

Daddy Running

Sent i går kväll stack vi ut i minus elva, mellansonen (18) och jag. Påbyltade men inte mer kläder än att de första tre kilometrarna var kyliga på gränsen till kalla. Sedan var inte kylan något problem, Det blev en äkta Daddy Running, (jmf Dog Walking och Daughter Running) det vill säga sonen sprang före och jag kavade på 20-30 meter efter. Jag insåg med isande klarhet att vikt och ålder spelar roll. Det ena men inte det andra kan jag göra något åt.

Även en inställd långrunda är en långrunda. Eller?

Ont i armen av löpning?

En envis och svårförklarlig smärta i höger underarm från den senaste månaden fick sin förklaring i går kväll under den frostigt sköna turen runt Åsen med dotter, son och lillkille i joggingvagnen. Det är inte musarm, att jag kört osedvanligt mycket bil med manuell växellåda de senaste kyliga veckorna eller ens att jag fingrat för ofta på min android-mobil. Utan jag kom på att jag får ont av att springa med joggingvagnen, och parera alla vibrationer med en arm. Får helt enkelt skifta arm eller springa med båda händerna på handtaget. Annars är det en riktigt bra känsla att dra ut med en storögt plirande 2,5-åring i vagnen. "Spring fortare pappa" är bästa peppingen.