50.50

Hässelbyloppet 2012. Nu nådde jag inte under 50 minuter som jag siktade på, men är ändå nöjd med att pressa ner mitt personbästa med närapå en minut, från 51.39 till 50.50. Jag trodde det gick ännu fortare i år. Nu ska jag satsa på intervallträning och annan fartlek för att få upp tempot. Känns som en mental fråga snarare än fysisk numera, med tanke på att jag mår så bra under loppet, som tar slut alldeles för fort också. Sonen gjorde sitt personsämsta som han sa, 56.23. Nästa år ska jag under 50! Nu väntar 8 km Vintermarathon den 3 november. Sedan Tömilen i backarna i LillJansskogen den 18 november. Det här årets löpning har slutat bättre än det började. (Och jag ska skriva ner lite om alla rundor från mitten av september, inklusive Halvmaran.)

Sickla en höstdag

20 minuters fartlek

Söndagsjogg 6,5 km via Karlberg, Pampas och Tomteboda.

Måndag 11 km runt Kotlasjön

Lidingövillor, äppelträd och folktomma gator

Snabbare, starkare, roligare

Utan Sigrids "Kör hårt!" hade jag inte ens kommit ut denna regniga kyliga augustikväll. Men sedan gick det av bara farten runt Åsen. Har aldrig sprungit i 5 km tempo i 8,6 km ensam på träning förut. Inte på något lopp heller. Intressant styrketest. Rundan avslutades vid förskolan Grindslanten på Förskottsvägen där inbrottslarmet stod och tjöt. Ringde Larmtjänst, men de hade inga uppgifter så jag tipsade polisen istället.

11 augusti Byvik och längre

En av sommarens sista rundor gick förbi Byvik och ner till stranden. Vacker lila ljung och mjuka lingonmattor bredde ut sig längs vägen. Vi avslutade med ett dopp i Vivassen. Ca 8 km i lugnt tempo.

Sightseeing i Källvik

Lisa och jag sprang en fin runda längs alla sevärdheter i Källvik i lördags. Det blev 4 km, via Månberget, Brunnshuset, Paddan och sedan till badplatsen där vi slängde oss i utan tvekan (nåja). Resdammet försvann och köttbiten från grillen smakade desto bättre. Vi satt länge på verandan och såg skymningen falla.

Fartlek längs Lidingö strand

En kortare runda på knappt fem kilometer i tisdags (31 juli), men med ganska intensiv fartlek. Roligare än förväntat. Och ordentlig träning trots bara en halvtimmes lucka. Värt att göra om snart.

Femtiolapp upphittad - återfås mot beskrivning

Tor och jag sprang moturs runt Åsen i söndags, dagen innan han och Osvald flög till Kina. Varmt och ganska kvalmigt, men han drog upp tempot rejält för mig som är van vid att träna uthållighet snarare än snabbhet. Men nu ska jag köra lite mera tempopass, på luncher och vid andra tillfällen. Ser fram emot höstens träning, och de två millopp jag har anmält mig till: Sicklaloppet 8 sept, Hässelbyloppet 14 okt. Jag hittade en femtiolapp framför puben nere vid Hökmossen. En tant tjoade, men skojade bara om att det var hennes. Sedan snabbt tempo hem.

En liten lunchrunda längs sjövillornas strandpromenad

Nu har jag fått tillbaka Haruki Murakamis What I Talk About When I Talk About Running från Osvald. Vad jag minns handlade den inte om något särskilt. Jag ska läsa om den. Idag sprang jag sju km på lunchen. Det är varmt och fina villor från sextiotalet längs med stranden söderut från Dalénum, somliga har höga murar mot omvärlden, med stora larmskyltar. Andra låter gräsmattan fortsätta utan att det går att se var den privata tomten slutar och min egen allmänning börjar. Den japanska sushirestaurangen har blivit en pizzeria sedan sist. Jordgubbssäsongen är inte slut ännu. Undrar hur det går i milloppen i höst. Jag behöver gymma bort en del löst häng kring midjan. Ska kolla gästrummet i föreningen inför fredagens spelkväll med barnen. Måste jag ta bilen på måndag för att lämna in bokpaket, eller ska Kalle och jag ringa på ett bud när vi ska posta nästan 300 bokpaket? Ska jag handla lunchen på Willys eller ICA? Morbror R. har gått bort. Jag lever.

En baggis i Bagis

Stela som bärplockare sprang Osvald och jag i går kväll en 8km-runda för första gången sedan maran förra lördagen. Vi utgick från Ätravägen och hade Ruben i joggingvagnen. Lugnt och fint mjukades muskler och leder till slut upp och de sista kilometrarna kändes riktigt sköna. En av de varmaste kvällarna den här sommaren avslutades med varmrökt lax och ett gott Rioja på Lisas svalkande balkong. Tack till Lisa. Och till Ruben som slocknade i vagnen strax före sju och sedan sov i stort sett hela natten till dess han vaknade superpigg och hungrig halv sex. Nackareservatet är verkligen häftigt. Riktig skog, branta backar, stilla tjärnar och stigar som skapta för att springa på.

Jubileumsmaraton! 4.59.09

Det bor en maratonlöpare i mig. Bitvis kände jag mig stark som om jag sprang ett millopp. Gick bara vid vätskekontrollerna, sprang i alla backar även Drottning Kristinas vid 37 km. Småblessyrer, mindre skavsår. Stel, men kunde spurta med stil framför sista läktaren. Osvald sprang på 4.20.22. Fint. Nu Sigrids arabiska linssoppa.

Barfotalöpning längs havet

8 km längs Yngsjö havsbad med Tor. Lek och löpning på samma gång. Regn och isande kallt i vattnet.

Över stock och sten

Vi var fyra ut, siktade mot Lerglo. Sigrid vände efter två km, killarna efter fyra. Jag sprang till byn, vidare till Maren och sedan tvärs över skogen till Risebo. Vilket egentligen inte gick. Det var oländig terräng, kärr, högmossar, porssnår, granplantering, vildsvinslegor, men också goda kantareller, några blåbär och orkidéer. Samt en ihjälkörd hasselsnok på vägen från Hallmare. Tog ett skönt bad i Vivassen efter 13 km och nästan två timmar i skogen inklusive de första fyra km med sällskap.

Kårö by och tillbaka

Första 3.5 km följde killarna med, sedan fortsatte jag ner till Kårö by och via Näset tillbaka till Källvik. Varierade tempot, känner mig stark. Höll ca 5.10-fart de sista två kilometrarna. Knäet känns inte av mer än andra ömma kroppsdelar. Börjar föreställa mig hur det skulle kännas att springa i 3 timmar till. Idag blev det 14 km. 1.29 h.

Källvik - Hulöhamn 26.5 km!

Tidig morgon, Osvald och jag sprang ut mot Hulöhamn naturreservat. Och tillbaka. Det blev 26.5 km! Vi höll på i 2.55. Längst hittills för mig. 15 grader, varmt i solen, men skön tur. Vi gick några kortare avsnitt samt nere vid vattnet i reservatet. Ett härligt ställe med båthus, några segelbåtar för ankar och fri sikt ut mot havet.

Måndagen den 25:e juni sprang vi i regn

Ännu en dag med regnskurar. Men lämplig för en tur ut mot Hallmare med Tor och Sigrid. Tor avslutade med en snabb runda kring Aleglo kvarn genom fårhagen. 16 min. Vi badade. Kallt. Iskallt regn.

Källvik - Tättö - Källvik

Tor och jag sprang Vivassen runt i stark sol. 11 km i lugnt tempo. Hemma gick Ragna, Sigrid och Ruben en promenad till Månberget. Nu ett glas mousserande citroncider på verandan.

I natt drömde jag

Att jag försökte men inte lyckades komma i tid till starten i jubileumsmaraton. När det var tre minuter kvar höll jag fortfarande på med klädombyte.

Svante Thuressons stora amerikanska sångbok

Till Vårby gård med Thuressons urval av klassisk amerikansk populärmusik i hörlurarna. Kunde ha fortsatt hela natten. Nu blev det 14 km i en timme och tre kvart i bitvis oländig terräng vid Korpberget.

Efter regn kommer solsken

7,5 km runt Mälarhöjden med Tor. Lite duggregn, men i huvudsak sol efter en förmiddag med klass 1-varning på regnet. Nästa runda ska bli på över 10 km. Knäet ger sig tillkänna men inga smärtor.

Liljeholmen, sent söndag kväll

S o U sprang lugnt och fint till Liljeholmen. Fläderbuskarna börjar blomma. KH men ömmar.

Raka vägen till Vårbergs centrum

Sigrid och jag sprang med Osvald till Sätrabadet nedanför Vårberg. 7 km. Sköna backar, vacker lundvegetation längs med vattnet, lyxiga villor vid vattnet nedanför Mälarhöjden, växlande molnighet och regn i luften. Inte fullt så kallt som i går (under Stockholm Marathon) då det var 4 grader och isande regnbyar. Sedan tog vi en promenad upp till Vårberg Centrum, köpte billigt te, drickyoghurt och sesamkaka innan vi njöt av tunnelbanan hemåt. Osvald är fortfarande kvar därute i regnet, han skulle springa sina 3 mil och det såg ut som om han vände nere vid Vårby gård efter att ha sprungit längs med vattnet. Knäet höll. Första kilometern kändes det helt friskt, sedan stötte det i uppför och nerför, men det klingade av. Nu efteråt har jag inga besvär eller smärtor. Borde gå att öka till 10 km nu.

4km samt utegym

Sigrid och jag sprang 4 km sedan utegym, vid Sättraängsbadet. Skönt, men efter mina dryga 5.5 mil på cykel idag, var jag frusen. Kh

Nackareservatet med joggingvagn

Vi sprang drygt 6 km i Nackaskogen bakom Bagarmossen. Där höll min pappa till med sina söner för snart 50 år sedan. Jag var nyfödd och bodde där i knappt ett år. Och nu var jag tillbaka, med yngste sonen och löparsällskap. KH. (uttyds, knäet höll)

En liten intervallträning i den ljumma sommarkvällen

Sigrid och jag sprang långsamt, stannade och stretchade, snabbt i 2km (12.48) och stannade och stretchade, sedan en lång promenad hemåt uppför backen vid kyrkan, och sedan sprang vi halvsnabbt hem. Totalt knappa 5 km. Jag borde inte ha spurtat men det gick utmärkt den här gången. Kändes finfint alltsammans. Syrenerna börjar blomma nu.

Åsenloppet 2012

Vi klarade det! 7 km runt Hägerstensåsen i strålande sol, förbi kameler och lamadjur, trots värme och törst. Sigrids längsta sträcka någonsin, och mitt knä höll hela vägen. Vi kom i mål på 58 min.

Fina 6 km i shorts

I onsdags sprang vi (Sigrid och jag) 6 km i lätt tempo, kändes som nerför hela vägen till Liljeholmen. Förbi Vinterviken och Trekanten. Det blev kyligt och mörkt till slut, klockan var över tio på kvällen. Vi tog t-banan hem (upp) till Åsen. På söndag springer vi Åsenloppet 7 km!

Back on track

Sigrid och jag sprang 5 km ikväll, lugnt tempo. Flera stretchningar, ingen smärta. Om knäet känns bra i morgon bitti är jag tillbaka som löpare. Äntligen efter nära sex veckors fullständigt uppehåll efter skadan från Premiärmilen 25 mars.

Premiär!

Knät höll. Nu är det vår. 2 min långsammare än förra årets premiärmil, men Osvald satte pb med 45.01, minus sex min från i fjol. Så vi går plus.

Vårvindar friska

Nu börjar vinterpassens särskilda kvaliteter att blekna. Under de senaste turerna behövdes varken halsduk, vantar, underställ eller dubbla kalsonger. Men bäst var ändå en av söndagsturerna runt Brunnsviken för ett par tre veckor sedan. Vi sprang vänstervarv, och första halvan i norrläge förbi Haga slott, (sop)berget vid Haga Norra, Frösundavik och upp mot Bergshamra gick helt i vinterskrud. Halt, råfuktig isdimma. Svårt att ta sig fram på grund av isbeläggningen. Ett gäng som tränar i grupp inför Stockholm Marathon halkade förbi. Och så vände allt. Hemåt värmde solen. Talgoxarna toktutade, underlaget var om än inte torrt så i alla fall löpbart. Och vi knäppte upp, och njöt hela vägen tillbaka till stenstan. Två årstider till priset av en (och en halv mil).

Premiärmil?

Så sitter jag här med ett ömmande knä. Tycker att allt har gått så bra hela vintern. Nu är jag framme vid loppet som ska visa vad vinterlöpningen har gett för grundform. Och så började höger knä att protestera för en dryg vecka sedan. Inte värka, inte sluta fungera, bara mola och muttra. Inte under eller efter långpassen i skön pratfart, men efter de kortare snabbare passen med backar och fartlek. Ett dygn kvar till premiärmilen runt Norra Djurgården. Jag ska stretcha, jag ska böja, jag ska vila, jag ska starta...

Och så blev det vår..

Soundtracket till dagens 19,4 km runt Brunnsviken och Karlbergs slott är dikten Gråbergssång av Gustaf Fröding från 1914:

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

Årstiden går helt i grått och brunt. Allt det vita är bortsmält och inget grönt syns till. Idag var det dessutom mulet till största delen, och ute på Brunnsviken ruttnar isen som höll för skridskoåkarna förra söndagen. Men trots det gråa löpte vi (Kerstin, Osvald och undertecknad) med (någorlunda) lätta steg. Trots ett skadat pekfinger (!?).

Brunnsviken runt i sol och kyla.

Idag var det en av de finaste vinterdagarna hittills den här vintern. Äldste sonen och jag sprang runt Brunnsviken och njöt. Någon minusgrad gjorde underlaget fast och inte moddigt. Solen sken och det var så mycket folk på gångvägen och på isen att vi häpnade över att behöva väja så ofta. Skönt att kunna springa och prata samtidigt. Vi kände oss starka även mot slutet trots att det blev drygt 15 km. Jag kan föreställa mig att springa dubbelt så långt, men är inte där än. Än mindre drygt 42 km. Om vi inte ska sikta på jubileumssträckan, den är precis 40.

Daddy Running

Sent i går kväll stack vi ut i minus elva, mellansonen (18) och jag. Påbyltade men inte mer kläder än att de första tre kilometrarna var kyliga på gränsen till kalla. Sedan var inte kylan något problem, Det blev en äkta Daddy Running, (jmf Dog Walking och Daughter Running) det vill säga sonen sprang före och jag kavade på 20-30 meter efter. Jag insåg med isande klarhet att vikt och ålder spelar roll. Det ena men inte det andra kan jag göra något åt.

Även en inställd långrunda är en långrunda. Eller?

Ont i armen av löpning?

En envis och svårförklarlig smärta i höger underarm från den senaste månaden fick sin förklaring i går kväll under den frostigt sköna turen runt Åsen med dotter, son och lillkille i joggingvagnen. Det är inte musarm, att jag kört osedvanligt mycket bil med manuell växellåda de senaste kyliga veckorna eller ens att jag fingrat för ofta på min android-mobil. Utan jag kom på att jag får ont av att springa med joggingvagnen, och parera alla vibrationer med en arm. Får helt enkelt skifta arm eller springa med båda händerna på handtaget. Annars är det en riktigt bra känsla att dra ut med en storögt plirande 2,5-åring i vagnen. "Spring fortare pappa" är bästa peppingen.

Frostigt

Nu trotsar vi kylan, dottern och jag. Det är kväll och knappt 10 minus ute. Vi ska ut på en lugn 5 km-runda längs med Åsen. För mig blir det en uppföljning till gårdagens 15 km runt Brunnsviken med sonen. Det var en av få längre rundor i dagsljus den här vintern. Mycket skönt, och ett s.k. lättdistanspass där vi kunde småprata under tiden.

Nu har den fokuserade träningen inför jubileumsmaran börjat

Ikväll köpte sonen och jag ett träningsprogram på Maraton.se för att springa jubileumsmaran på 4,5 timmar. Idag stod det vila, programmet har varit igång i knappa två veckor redan. Men det har vi också, så istället sprang vi en fin halvmil med dottern runt Åsens norra del. Och så gjorde vi styrketräningsprogrammet som hör till, inklusive en kort tänjande vandring runt köket som deltagare i tävlingen löjliga gångarter.

Fullmåne över Brunnsviken

Gårdagens knappa mil längs vattnet vid Haga slott gick i mörker på isigt underlag. Inga inlåsta båtklubbsfamiljer som stod och ropade efter hjälp den här kvällen. Bara frasandet under skosulorna, småprat med sonen, vår ångande andedräkt och en stor gul måne över Bergianskas växthus på andra sidan viken.

Bästa tipset för att komma ut en kall och ruggig januarikväll

Klä om direkt när du kommer hem. Det är svårare att ta av sig träningskläderna utan att ha sprungit än att sticka ut. Även om det tar två timmar som i mitt fall ikväll. Eller 13 timmar som för sonen i Uppsala som har suttit och degat hela dagen i sina träningskläder. Men som kom iväg alldeles nyss, sent men fortfarande på den här sidan tolvslaget. Det blev sköna 8 km i lätt snöyra runt Åsen för mig och en sovande lillkille i joggingvagnen.

Nu har jag sprungit några varv

runt ett vintrigt Åsen. Varje gång med en tvååring nedbäddad i joggingvagnen. Riktigt skönt att vara igång ordentligt. Men sträckorna är fortfarande ganska korta, runt halvmilen. Jag inser att den stora utmaningen inför sommarens uthållighetsprov blir att hitta tid för längre träningssträckor. Utan att vare sig jobb eller mitt sociala liv blir lidande. Det är inte alla som vill och kan följa med på ett par timmars löpträning. Och både sonen och jag har annat att göra än att springa, även om vi också kör en del problemlösning när vi är ute på långrundorna.

En sen runda kring Åsen

Dottern och jag kom inte iväg ut förrän efter elva, men det innebar att minstingen slocknade tvärt i sin joggingvagn i overall och med filt. Jag avundas honom lite. Måste vara en bra känsla att få rulla ut i natten, omstoppad och lyssna på småprat och däckrull. Skönt med minusgrader som paus i allt regnande. Och ikväll har jag fått ordning på gpsappen genom att ställa in gpsmottagningen till poor. Konstigt egentligen att det blir bättre precision på avståndet ju sämre filter man sätter. Men det var precis vad FAQ på CardioTrainer föreslog.

Hagasessans slott runt

Som alltid när sonen och jag springer i Hagaparken runt slottet snackar vi om Säpovakterna som troligen likt igelkottar ligger nergrävda i lövhögar längs det imponerande staketet. Och hur snabbt nationella insatsstyrkan skulle vara på plats om vi hängde en mössa över en av de vittskådande kamerorna. En rå men syrerik kvällsrunda på knappa 9 km. Ett mindre problem med appen CardioTrainer i kombination med min nya mobil behöver lösas. Appen visar ca 15% för lång sträcka, vilket ger osannolika kilometertider. De första rundorna lyckades jag inbilla mig att jag sprang snabbt på ren julmatsenergi. Fast efter korrelering med dotterns och sonens gpsappar fick jag inse att allt var glädjesiffror.

En riktigt lugn runda

Dag nr 2 på Nyårslöftet. Kännetecknet på en riktigt lugn löprunda är att via mobilen genomföra en brådskande avtalsanalys med chefen. Och fortsätta springa under hela samtalet. Idag tog jag det lugnt som sagt. I morgon blir det en längre tur.

Nyårslöftet

Inspirerad av Runners Worlds svenska utgåva har jag bestämt mig för att prova nyårslöftet att träna varje dag under januari. Utmaningen ligger i att få till en schysst träning varje dag, vare sig man jobbar, hämtar lillkillen på dagis, träffar vänner eller umgås med barnen. Ser fram emot att försöka! I eftermiddags började det bra med en mil runt Näsby Slott, i mörker, snöfnugg och bitvis isfläckshalka. Men skönt att vara igång, och jag anade krutröken från i natt, det låg mängder med utbrända fyrverkeripjäser överallt.