söndag 25 mars 2012

Premiär!

Knät höll. Nu är det vår. 2 min långsammare än förra årets premiärmil, men Osvald satte pb med 45.01, minus sex min från i fjol. Så vi går plus.

lördag 24 mars 2012

Vårvindar friska

Nu börjar vinterpassens särskilda kvaliteter att blekna. Under de senaste turerna behövdes varken halsduk, vantar, underställ eller dubbla kalsonger. Men bäst var ändå en av söndagsturerna runt Brunnsviken för ett par tre veckor sedan. Vi sprang vänstervarv, och första halvan i norrläge förbi Haga slott, (sop)berget vid Haga Norra, Frösundavik och upp mot Bergshamra gick helt i vinterskrud. Halt, råfuktig isdimma. Svårt att ta sig fram på grund av isbeläggningen. Ett gäng som tränar i grupp inför Stockholm Marathon halkade förbi. Och så vände allt. Hemåt värmde solen. Talgoxarna toktutade, underlaget var om än inte torrt så i alla fall löpbart. Och vi knäppte upp, och njöt hela vägen tillbaka till stenstan. Två årstider till priset av en (och en halv mil).

Premiärmil?

Så sitter jag här med ett ömmande knä. Tycker att allt har gått så bra hela vintern. Nu är jag framme vid loppet som ska visa vad vinterlöpningen har gett för grundform. Och så började höger knä att protestera för en dryg vecka sedan. Inte värka, inte sluta fungera, bara mola och muttra. Inte under eller efter långpassen i skön pratfart, men efter de kortare snabbare passen med backar och fartlek. Ett dygn kvar till premiärmilen runt Norra Djurgården. Jag ska stretcha, jag ska böja, jag ska vila, jag ska starta...

söndag 18 mars 2012

Och så blev det vår..

Soundtracket till dagens 19,4 km runt Brunnsviken och Karlbergs slott är dikten Gråbergssång av Gustaf Fröding från 1914:

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

Årstiden går helt i grått och brunt. Allt det vita är bortsmält och inget grönt syns till. Idag var det dessutom mulet till största delen, och ute på Brunnsviken ruttnar isen som höll för skridskoåkarna förra söndagen. Men trots det gråa löpte vi (Kerstin, Osvald och undertecknad) med (någorlunda) lätta steg. Trots ett skadat pekfinger (!?).